Det började med en rand
Jag hade ett par träningstights med en tjock, rak rand tvärs över baken. En dag stod jag framför spegeln, tog tag i randen och drog den inåt mot mitten.
Plötsligt förändrades hela formen.
Jag minns att jag sa det högt: Varför gör de inte så här? Och varför sitter inte linjen högre upp på benet?
Det var en så enkel sak. Men när jag väl hade sett det kunde jag inte släppa det.
På den tiden såg mycket träningsmode likadant ut. Stora logotyper, starka färger och detaljer som verkade vara placerade utan större tanke på vad de faktiskt gjorde med kroppen. Funktionen fanns där. Men jag saknade formen.
Jag ville skapa träningskläder med samma tanke bakom linjer, proportioner och passform som i ett skräddat plagg, men i material som kunde röra sig, svettas och tränas i.
Det blev början på Wallderinska.
Två olika styrkor
Jag startade inte ensam.
Min man John och jag träffades 2012 och han är medgrundare till Wallderinska. Han hade redan byggt bolag sedan 2005 och hade den erfarenhet av företagande som jag själv saknade.
Han kan företag. Jag kan plagg.
När jag såg hur en linje kunde förändra en kropp såg han hur en idé kunde bli ett bolag.
Den kombinationen blev viktigare än vi nog förstod då.
Kunderna gav oss namnet
Wallderin är mitt efternamn och från början hette varumärket Wallderin Clothing.
Men våra kunder började kalla oss något annat.
Wallderinska.
Det fastnade. Till slut kändes det mer självklart än namnet vi själva hade valt, så vi lyssnade på dem.
W:et i vårt märke kommer från mitt namn. Med åren har det fått stå för mycket mer än så. Människorna som har funnits bredvid mig, alla år av arbete bakom varumärket och kanske framför allt viljan att fortsätta när den enklare vägen hade varit att ge upp.
Guldet, linjerna och formen
Svart och guld blev tidigt vår signatur.
En gulddragkedja. En detalj i linningen. En linje som följer kroppen i stället för att skära av den.
För mig är en detalj aldrig bara en dekoration. Den måste göra någonting med plagget.
Randen som en gång satt fel blev med tiden en del av vårt eget formspråk genom vår piping, en dubbelvikt tygrand som formas till en jämn, nästan rörliknande linje längs plagget.
Det låter kanske enkelt. Det är det inte.
Att få den helt jämn på ett följsamt stretchmaterial visade sig vara så svårt att vi gick igenom tretton fabriker i Europa och Asien innan vi hittade en produktion som kunde göra den på det sätt jag ville ha den. Mycket provmaterial hamnade i papperskorgen på vägen.
Det finns enklare sätt att göra det.
Men det skulle inte bli samma plagg.
Den meningen har följt Wallderinska länge. För mig sammanfattar den mycket av varför formen alltid har varit viktig. Kläder ska inte få en kvinna att känna att hennes kropp behöver korrigeras. De ska hjälpa henne att känna sig stark i den kropp hon redan har.
Skapat för att stanna
Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att skapa något bara för att det är aktuellt just nu.
Jag vill att ett plagg ska kännas rätt när du tar fram det om fem år också.
Därför arbetar vi inte efter ett traditionellt modehjul där allt måste ersättas av en ny säsong. Vissa modeller stannar länge. Andra försvinner och kanske aldrig kommer tillbaka. Några återvänder flera år senare.
Det viktiga för mig är inte hur ofta vi lanserar någonting nytt.
Det viktiga är att det vi lanserar förtjänar att finnas.
Kvaliteten ska märkas efter många tvättar. Passformen ska finnas kvar efter många träningspass. Och när du tar på dig plagget ska du fortfarande förstå varför varje linje sitter där den sitter.
Fortfarande nära
Bakom varje plagg finns människor som syr, testar och arbetar med detaljerna.
Och bakom Wallderinska finns fortfarande jag.
Jag har under åren packat ordrar, stått på lager, svarat på kundmejl, arbetat med produktion, byggt delar av våra sajter och lärt mig sådant jag inte ens visste att jag behövde kunna när vi började.
Undrar du över en storlek, ett material eller ibland en leverans kan det fortfarande vara jag som svarar. Ibland även i telefon.
Den närheten vill jag aldrig bygga bort.
För mig är den lika mycket Wallderinska som guldet och passformen.
På mina villkor
Wallderinska har vuxit organiskt sedan 2013.
Inte snabbt för snabbhetens skull, utan steg för steg.
När jag började kunde jag väldigt lite om allt det som krävs för att bygga ett varumärke. I dag vet jag betydligt mer, inte minst därför att jag hunnit göra många av misstagen själv.
Jag har valt att bygga Wallderinska på mitt sätt. Ibland har det varit den långsammare vägen, men det har också gett mig friheten att säga nej när något inte känns rätt.
Det vill jag behålla.
Fortfarande litet. Fortfarande svenskt.
I dag bärs Wallderinska av kvinnor i Sverige, runt om i Europa och i USA.
Men i grunden är vi fortfarande ett litet svenskt varumärke från Stockholm.
Och jag arbetar fortfarande med samma detaljrikedom som när jag stod framför spegeln 2012 och flyttade den där randen några centimeter med fingrarna.
Det är egentligen där allt finns.
Att se något som nästan är rätt, och inte kunna låta bli att göra det bättre.